forts.1

1771, 11 maj – Anlände Axel Fersen till Strassburg där han skulle studera naturrätt (droit naturel). Han har gett oss en noggrann dagordning:


Kl 7 hade jag herr Collor, stilskrivningslärare

Kl 8 klädde jag mig

Kl 9 läraren i matematik

Kl 10 läraren i fortifikationsteckning, som hette Chapui

Kl 11 gick jag och hörde en föreläsning i tysk historia på franska av herr Kock, lektör hos herr Schoepling, konungens historiograf,        därpå åt jag middag

Kl 2 hade jag en sergeant från Zweibrücken, som kom för att lära mig exercis

Kl 3 gick jag till herr Reiseisen

Kl 4 skrev jag den lektion som jag hade åhört, detta ända till kl 5.


Om det var teaterdag, gick jag på teatern, om icke sysselsatte jag mig hemma med att skriva eller läsa.

Torsdagarna hade jag ledigt från skolan, jag var mycket glad däröver, ty då red jag ut eller åkte i vagn, jag körde ofta själv. Min favoritplats på teatern var en loge över scenen, därifrån jag kunde se allt vad som försiggick bakom ridån, och alla miner, som aktörerna gjorde under pjäsen.

 

Från Strassburg fortsättes resan till Schweiz.

 

1771, 3 november lämnar ynglingen Fersen Genève för att fara till Turin. Resan mellan dessa orter tog sju hela dagar. Den tyckes för övrigt icke ha varit just så alltför bekväm. Överallt där de färdas antecknar Fersen att de sovit och ätit dåligt.

”när vi voro i Akademien presenterade guvernören oss för konungen”, berättar Fersen från sina första dagar i Turin, ”en gammal hedersman, liten och fårad, som går med stöd av käpp. Efter många komplimanger serverade han mig en moralkaka, sägande att han hoppades att jag skulle profitera flitigt av lektionerna vid Akademien för att kunna vara värdig det syftemål, för vilket mina föräldrar sänt mig hit. Hertigen av Savoyen, hans son, var också mycket artig mot mig, liksom hela hans familj.”

 


Här har dagboken en lucka och berättelse återtages först när Fersen lämnar Turin.

Att vistelsen här emellertid tyckes ha varit mer än angenäm, kan man förstå av följande korta anteckning


”Den 20 april 1773 lämnade vi, efter 17 månaders vistelse Turin för Milano, icke utan mycken saknad, åtminstone från min sida. Jag var djupt sorgsen och sade knappast ett ord under hela dagen.”


Om sitt besök i Milano skriver han:

”Den 23, som var en fredag, fick jag underrättelse om, att jag inom 24 timmar skulle infinna mig i ärkehertigens förrum. Presentationen var kort och originell. Jag skrev mitt och Bolemanys namn på en papperslapp och gav denna åt en lakej, som förde det till fursten och ett ögonblick efteråt befunno vi oss ansikte mot ansikte med honom. Han underhöll sig med oss mycket älskvärt under en god kvarts timme. Presentationen hos ärkehertiginnan var likadan, hon är en prinsessa av Modena. Hon är mycket spirituell, utan tillgjordhet, hon hade bakom sig fru de Khevenhüller, sin överhovmästarinna. Kvinnorna i Milano äro ej vackra och dessutom mycket illa klädda, smaklöst och slarvigt, vilket är vanligt i Italien utom i Turin”.

 

”Vi skulle fara (från Isola Bella) den 5 maj men markisinnan Litta inbjöd oss till middag och vi foro dit. Före middagen besågo vi hela hennes hus, som är enormt och möblerat med en utomordentlig smak, det finns få tyska furstar, som ha ett liknande. Bordets prakt var icke mindre, allt var överdådigt tilltaget, det fanns ej mindre än 12 stekar, vi voro 24 personer till bords och var och en hade en betjänt bakom sin stol, alla hörande till huset, några av dem hade t.o.m. värja vid sidan, servisen var superb och servetterna skulle ha varit förtjusande näsdukar. Nästa dag kunde vi ej heller resa, ty vi voro bjudna på middag till fru de Castiglione, där blevo vi också mycket väl emottagna.”

 

forts. följer

Den flygande fisken ingår som en del i det fersenska vapnet